Vad missade jag?
Det är för sent att kolla sig över axeln nu.
För sent att vara på din vakt.
Det som har skett har skett.
Och ingen kan väl egentligen ändra på det.
Han kommer inte tillbaka.
Vad det nu innebär...
Han lämnade för att ge sig själv den chans
som han aldrig tidigare riktigt fått.
Och jag förstår honom, verkligen.
Jag gör det.
Men det är bara tomt.
Det bara ekar så det hörs i varje hjärta.
Och ont gör det, nu igen.
Som in i helvete.
För ärligt talat,
har du inget med honom att göra längre.
Du har inget kvar att hämta.
Förmodligen inte heller något kvar att ge.
Förutom en liten detalj.
Den lilla detaljen som slår under ditt bröst.
Det lila hindret som sätter stopp för din hjärna när den försöker tänka klart.
Den där känslan, som aldrig riktigt försvinner.
Du saknar honom inte ens.
Du bara saknar att förstå,
hur i helvete det kunde sluta såhär.
För ärligt talat,
hur kunde det sluta såhär?
Vart hittar du dina enormt fina texter? :)