Au pair i California 2015-2017

Man tror det är lätt.

Att bara lämna skiten bakom sig och gå vidare.

Man tror det går fort.

Som att rycka ett plåster och få all smärta på samma gång.

Man tror det går över.

Men hur kan kärlek någonsin blekna? 

 

Dom sa "Det är för ditt bästa"

Eller så sa dom ingenting. 

Lät tystnaden tala för de ord som dom inte vågade slå med.

Tänkte att det var bättre att blunda. 

Det man inte ser, finns inte. 

 

Det må va sant, att hela detta samhälle är helt fucked up. 

Men det betyder inte att du är det.

Han kan kalla dig tjock, få dig sluta äta på flera dagar.

Men du är inte tjock bara för att han säger det.

Han kan smyga med telefonen,

åka långt ifrån dig.

Vara borta i nätter.

Men bara för att han försvinner,

behöver inte du göra det.

Han kan kalla dig slyna eller hora.

Han kan kalla dig värdelös och äcklig.

Han kan få det att se ut som att han äger dig.

Men dig äger ingen. 

Han kan få dig att skrika av rädsla,

vilja fly så långt du bara kan,

men det är aldrig ditt fel. 

 

Han kan ta din frihet.

Din värdighet. 

Och din livsglädje.

Han kan ta allt det där,

om du låter honom. 

Men hur fort han än springer och hur mörk skogen än verkar,

så finns det alltid en soluppgång bara några timmar från mörkret. 

 

Det kan kännas. 

Trots att ingen rör dig.

Du kan höra ditt hjärta bulta,

trots att du är alldeles ensam.

Du kan gå sönder,

men du kan också lagas.

 

För dig äger ingen.