My kind of thoughts.
Det finns människor som aldrig kommer lämna en.
Människor som bor i en.
De är fastpräglade längst inne i hjärtgropen.
Precis sådär på gränsen till suddiga minnen.
Dessa människor har funnits till för att visa dig fel och misstag,
för att förstå att du istället hamnat rätt idag.
De har gett dig nya perspektiv och nya värden på saker.
Fått dig se världen på olika sätt.
Lärt dig allt om vad hjärta och smärta är.
Skratten till gråten.
De finns förmodligen inte kvar bland din existens,
men en liten del av dig kommer alltid minnas de.
Ibland trycka på lite extra bakom hjärtslagen och göra dig påmind.
Men det fina är, att de är just minnen.
Det fina är att ta vara på nuet.
Snyggt