Sista bussen hem.
Det är den där lågan som brinner som starkast precis innan den ska slockna.
Det är den där vackra stjärnan som du visade honom,
den där stjärnan som lyste klarast på himlen,
som slocknade igår.
Det är den där känslan när du springer efter sista nattbussen och missar den.
Den där killen som du gav allt till bara för att han skulle kunna kasta det i soporna.
Den där pojken som fick dig att gilla fotboll
fast alla de som känner dig på riktigt vet att du aldrig skulle göra det.
Sättet du ändras för honom, för att passa in i hans värld,
det är först då du förlorar dig själv.
Det är först då som du vet att han inte kommer ta emot dig,
för han ser inte att du faller.
Ditt hjärta i hans händer och han förstår det inte ens själv.
Det är en julafton utan snö.
En väntan på en kärlek som aldrig kom.
Att älska någon som inte älskar en tillbaka.
De där små sakerna.
De som är så små att de egentligen inte räknas.
De sakerna gör som ondast.
Den där känslan då du missar sista bussen hem.