Slösa kärlek.

 

 

 

Dom sa 

Kämpa för det du älskar. Håll inte tillbaka kärleken. 

Slösa den där den är värd att slösas.

 

Så jag slösade.

Så mycket att jag nu står tom. 

För jag gjorde som dom sa.

Aldrig att jag älskat för lite. 

 

Sen helt plötsligt står man där.

För rädd för att älska då man gått back med sånt dom kallar kärlek. 

Det må va sant, att man aldrig ska hålla tillbaka. 

Men hur kan alla människor undgått att inse de faktum,

att när den du älskat försvinner,

ser du kärleken passera ut ur ditt liv som om det bara vore en tonårsromans. 

När det egentligen var allt du ägde. 

Hans kärlek. 

Som han nu slösar på någon som är värd att slösas på. 

Hur raderar man något som betytt så mycket?

Det är med tungt hjärta jag läser igenom gamla blogginlägg. 
Det gör lite ont när jag ser vem jag var för lite mer än ett halvår sen. 
Det är med tungt hjärta jag ser bilderna, lyckan och sorgen.
 Det är det att jag håller andan för ångesten när han skriver att han inte får bo kvar i mitt hjärta längre. 
Att jag med all kraft ska sparka ut honom därifrån. 
Hur raderar man något som betytt så mycket? Han säger att jag inte får jämföra när han vet att det är det enda jag gör. Han säger att jag ska vara lycklig nu. 
Nu är det så dags. Det är nu man ska börja om på nytt. 
En sista bekräftelse på att vi inte finns längre. Men jag vet att det var på riktigt.
 Jag vet att lyckan jag kände och tårarna jag fällde var ett bevis på att jag i alla fall har levt.

Allt var inte en illusion, men även verkligheten går vidare tillslut.


156 dagar

Igår kom pappa hem med min lilla pärla, ikväll har jag suttit i min kära lilla bil och mått underbart bra! Bara 156 dagar kvar tills jag får köra den själv!