Simple dinner.

 
Den här omeletten ser kanske inte mycket ut för världen men jäklar vad god den var ska jag säga er. Supersmidigt att blanda ihop och perfekt om man är lika dålig som mig på att laga mat. Glöm inte att krydda med salt och peppar!
 
 
Dagens simpla middag blev en omelett, den blev verkligen super god. 
Pappan kom hem och tog G till  gymnastiken och jag var hemma och städade och lekte med J tills mamman kom hem. 

Just nu sitter jag och pluggar körkort och ska snart ner och slå in resten av presenterna, hann inte med alla idag tycärr.. 
 
Godnatt. 

På gymmet efter en stressig morgon.

Vaknade i morse av att G ligger utanför min dörr och gråter. Kliver upp och frågar varför. Hon hittade inte pappa. Inte så konstigt då han redan var på jobbet. (Han börjar 5 varje dag typ)
Så vi bestämde att vi skulle ligga och mysa i min stora säng tills det var dags att kliva upp.
Början på morgonen gick bra. J hade kissat i sängen, inget fel med det egentligen bara mer jobb åt mig. Men G börjar reta J över det och därifrån gick allt fel. Ingen ville klä på sig, borsta håret eller tänderna. Så det tog tid. Tålamod Anna tålamod. 
Sedan äta och springa till bilen. Köra till skolan, lämna första, köra lite till lämna andra. Vi hann i tid men det var knappt. 
Nu sitter jag på en cykel på gymmet och väntar på att core passet ska börja. Är taggad på att se om de är lika bra som i Sverige. 




PERFEKTION, MEDIA OCH TELEVISION LETT TILL ÅNGEST OCH DEPRESSION

Hon har bestämt sig.
Nu är det slut på för trånga jeans och plufsig spegelbild.
Alla överflödiga kilon ska väck.
Det är dags att börja träna, dra ner på kalorierna, bli nyttig.
Den här gången är det allvar. Hon ska klara det.
Gå ner till sin målvikt och hålla den.
Men hon vet att hon inte kan göra det ensam.
Hon har misslyckats alltför många gånger.
Aldrig mer.
 

Sajten hittar hon genom en snabb googlesökning.
Några enkla steg och hon är medlem, redo att sätta igång.
Först en presentation, hon beskriver sin målsättning, allt hon ätit under dagen förs in i dagboken.
Snart plingar det till – ett nytt gästboksinlägg.
 
Välkommen hit! Ska vi peppa varandra?
Så går veckorna och vågen visar allt lägre siffror.
Hon vet inte om det är sajtens tips, träningsprogram och recept som gjort susen,
eller om det är hennes nya kompisars förtjänst.
De som stöttat henne varje dag, hjälpt till att hålla motivationen uppe.
Pushat henne att inte ge upp.
Kanske väger hon nu sjuttiofem kilo. Kanske trettiofem.
Kanske går hon in på sajten och ser att den vunnit ännu en utmärkelse.
Sveriges bästa viktsajt.
Eller så upptäcker hon att den inte längre finns där.
Att den tvingats stänga ner. Förbjuden.
Jag vet inte. Det är omöjligt att veta.
 
Skillnaden mellan prisbelönta viktminskningssajter och de livsfarliga alternativen är skrämmande liten.
Livsfarliga bantningssajter? Jo, sådana finns. Även i Sverige.
De kallas pro ana – ungefär för anorexi – och får hundratals nya medlemmar varje vecka.
Medlemmar som uppmuntras att spy och svälta sig själva.
Som nästan alltid är tonårstjejer.
Tonårstjejer som lever i en förvirrad och motsägelsefull värld.
Medan de skriver matdagbok och räknar kalorier gör deras föräldrar samma sak.
På sajter med andra adresser och dyrare design.
Men med precis samma syfte: Att gå ner i vikt. Tillsammans.
På de respekterade viktsajterna och i teverutan tävlas det om vilken deltagare som går ner mest.
När pro ana-sajterna följer efter blir rubrikerna svarta och hårda: De tävlari självsvält.
Vi får läsa om det sjuka, det vidriga som sker på dessa forum.
Unga flickor som tipsar varandra – ett tandborstskaft långt ner i halsen så spyr du, även om kräkreflexerna börjat ge upp.
 
 
Sug på isbitar när hungern blir för svår.
Kladda ner tallrikar med mat så ser det ut som att du ätit.
Så ljuger du bäst för din familj och dina vänner.
Allt för att få svälta i fred.
Ja, det är sjukt. Vidrigt. Fullständigt livsfarligt.
Och inte det minsta konstigt.

Det räcker att zappa mellan kanalerna,
bläddra i en tidning eller surfa runt på vilken nyhetssida som helst för att inse att vi är besatta av att gå ner i vikt. Och bantningssajterna kan påstå sig vara hur hälsosamma de vill
– så länge vi inte gör oss av med de sjuka skönhetsidealen får vi det sjuka samhälle vi förtjänar.
 
 
Låt oss vara ärliga: De kroppar som i reklam, teve, film och mode kallas vackra skapas inte med hjälp av fullkornspasta och promenader.

Utan genom isbitar, nerkladdade tallrikar och lögner.