fixa mig igen

Och de gånger jag va trasig,
fanns han där.
Plockade upp bitarna så tålmodigt. 
Limmade ihop dom en för en. 
Sen var man fixad.

din kropp mot min.

Och jag minns första kyssen. 
Hur den gick genom kroppen,
slog ut mitt nervsystem. 
Din kropp, mot min. 
Vi var ett.
Och begreppet tid, försvann lite mer för varje andetag vi tog.
I takt. 
Tillsammans. 

Och jag undrar hur fort min inre Meredith Grey hade sprungit,
om hon visste hur mycket du skulle kräva.
Hur länge du faktiskt skulle stanna. 

Och hur helt åt helvete slutet blev.

It´s so fucking over.

 

 

Har du ro nog?
Att låta henne röra dig,
så som jag brukade röra dig.

Är du fri nog?
Till att greppa närmsta vackra,
se henne i ögonen,
för att sedan inte se mig. 

Är du redo nog?
Att våga träffa någon annan,
utan att bli idiotförklarad av dig själv. 

Är du stark nog?
Utan att vända dig om i sängen,
och sakna mig och min värme.

Är du färdig?
Med att försöka älska någon annan.
När vi båda vet, att det är vi.
Och att vi,
aldrig har funkat. 

Har du fått nog? 


Jag har fått nog. 

Jag har ingen ro,
till att låta mig vidröras av någon annan.
För han rör mig inte så som du brukade.

Jag är inte fri.
Fängslad av förhoppnignar,
varje gång jag tror att jag hittat någon.
Varje gång,

tror att jag klarar det själv.

Jag är inte redo,
att vakna bredvid någon som faktiskt vill stanna.
Som faktiskt inte bara sov över för sex. 

Jag är aldrig stark nog,
till att vända mig om och gå,
utan att se mig över axeln,
endast för att se, om du kollar på mig med.

Men jag är färdig,
med att leva nära kanten.
Ena foten över stupet och andra så tryggt intill dig.

Jag har fått nog,
med att fortsätta hoppas,
När vi båda två vet,
att vi,
inte funkar.