Livet som au pair.

Att åka som au pair är som många säkert redan vet, det bästa beslutet i hela mitt liv. Men detta inlägg kommer inte handla om mig, detta inlägg är till alla er blivande au pairer där hemma i Sverige och till alla er nuvarande och kanske har jag några dåvarande au pairer som läser min blogg. Just nu befinner ni er antingen i ansökan eller i matchningsprocessen eller kanske har ni redan matchat och väntar på att få sätta er på det där planet som ska korsa atlanten? Vissa av er är au pairer och vissa av er har kanske varit en au pair? Hur som, detta inlägg är tillägnat åt er, åt oss. Åt alla au pairer.

För er som håller på med ansökan; ge inte upp, jag vet att det tar lång tid att fixa och trixa med allt och där kanske finns någon som säger till er att "du kommer aldrig komma iväg ändå, du kommer inte klara av det", skit i dem personerna. Det är inte deras liv. Det är ditt. Lev ditt liv precis som du vill. Ta risker, våga chansa, våga prova på något nytt och okänt. För det är dem sakerna som gör ditt liv minnesvärt. Att man vågar göra saker. Att man vågar prova på saker som ingen av ens kompisar, familj eller andra personer man känner har gjort innan. När ni väl har tagit er förbi allt som måste göras för att börja matchas med familjerna så kommer ni känna er i extas. Jag kommer ihåg att jag gjorde det - för det betyder att du faktiskt är påväg att göra det som du länge suktat efter att få göra - att få bo och arbeta i ett annat land. 

Matchningsprocessen är en dröm och en pina. Jag fick två sånna perioder.
Här gäller det att hålla huvudet högt och följa vad både hjärta och hjärna säger. Ta inga, absolut inga förhastade slutsatser, fråga hellre för mycket än för lite. Välj inte första bästa familj och välj för guds skull inte familj beroende på vart dem bor. Det är i matchningsprocessen som du har mer makt än någon annan, du är den som ska känna dig 518% rätt när det kommer till familjen. Det kommer vara superduper pirrigt i magen första gången du ska skypea med en familj det kan jag lova dig, men samtalet kommer flyta på ändå. Amerikanare är otroligt lätta att prata med och även om du har en miljon frågor som du vill ställa kommer dem ha svarat på den första halvan utan att du ens har behövt fråga dem. Vill du vara lite smart under matchningsprocessen som jag var (haha) så skapar du en ny e-mail som bara är till för au pair relaterade grejer! Ha endast den e-mailen kopplad till din telefon under din matchningstid för att veta med all säkerhet att varje gång din telefon plingar till eller buzzar så kommer det ha något med au pair att göra! 
Prata med familjen du känner dig dragen till mer än en gång, maila mycket med dem, visa intresse, du ska trots allt flytta in hos denna familjen så försök få reda på så mycket som möjligt om dem. Har dem haft au pair innan? Kolla med au pairerna hur familjen VERKLIGEN är. När du känner att hela kroppen skriker ja, då är det rätt familj, försök övertyga dem om att du är rätt au pair för dem. Och vippsfilledipps du har en värdfamilj! 
Efter matchningsprocessen kommer det en lite jobbig men rolig period. Du ska fixa allt inför resan; visum, resväskor, pass, internationellt körkort, packa osv.osv. det är dock det roliga i det hela, det jobbiga är att du börjar inse hur lite tid du faktiskt har kvar i Sverige. Vissa har en månad, andra har fem, det varierar, men ta vara på tiden du har kvar i Sverige, gör det bästa av allt. Försök fixa allt au pair relaterat så tidigt som möjligt, för då har du mer tid på dig att umgås med familj och vänner innan resedatumet! 

Sen har vi då resedagen, du kommer gråta, du kommer känna att detta inte längre är något du vill göra, du kommer ha familjemedlemmar som antingen säger "go for it" eller "du behöver inte åka", vad dem än säger åk. Låt inte ovissheten stoppa ditt drömmål. Åk över atlanten, skapa nya minnen och historier med nya personer. Lär känna dig själv, prata ett annat språk, gör det som du kämpat alla dessa månader för att kunna nå. Låt inget stoppa dig. Ta steget, åk.

Men vad jag trodde, vad vänner där hemma tror, vad du antagligen tror just nu, vad au pairer i alla tider har trott, vad au pairer just nu vet - Livet som en au pair är ingen dans på rosor. När du läser en blogg, eller hundratals au pair bloggar får du upp en bild om hur livet är. Det är resor hit och dit, hänga med kompisar fram och tillbaka, shoppa hela dagarna, käka froyo, ta det lugnt, kolla på tv serier dagarna i ända. Du får en bild som ser ut som så att au pair livet är det enklaste liv du kan leva. Jag ska berätta om det riktiga au pair livet. För att kunna åka som au pair gäller det inte bara att ha x antal barntimmar, fylla i en ansökan, tacka ja till en värdfamilj osv. Det gäller att vara stark. Jag visste inte att jag var stark, inte fysiskt stark men psykiskt, tills dess att jag satte mig på planet och åkte. Under tiden som du är påväg mot din dröm kommer du växa som person, men det är inte förrän du levt här ett tag som du inser hur stark du faktiskt måste vara. Livet som au pair är långt ifrån en dröm. Jag vet att alla mina vänner där hemma tror att jag lever något slags sagoliv här borta. Det gör jag inte. Jag jobbar. Varje dag. Jag jobbar mellan 7-10 timmar varendaste dag, precis som vilket jobb som helst.
 
Jag bor hemma hos mina chefer. Jag tar hand om barn. Vilket är något av de mest krävande jobben du kan ha. Du måste vara vuxen nog till att kunna ta hand om någon annans barn. Uppfostra någon annans barn. Du blir en förälder här borta. Du lär dig ta ansvar över sånt du inte trodde du skulle behöva ta ansvar över förrän den dag du bestämmer dig för att skaffa barn. Här borta är du en förälder. Du är någon barnen ser upp till. Du är någon de strävar efter att bli. Du kommer behöva lära dig hur du lättast hanterar ett skrikande barn som har vaknat på helt fel sida och som vägrar göra allt du ber hen om. Du kommer behöva bli den som pushar barnen till att göra läxorna, ha koll på att alla läxor faktiskt är nerskrivna i loggboken, se till så att dem faktiskt pluggar så att dem kan allt inför ett prov. Du kommer bli den som sätter regler. Du kommer bli den som blir tuff när det kommer till att följa dem. Du lagar mat till dem, ser till så att dem får alla vitaminer, proteiner och kolhydrater som dem behöver ha i sig. Du ska se till så att dem övar på sin instrument läxa, du ska köra dem till alla aktiviteter, tandläkare osv. Du ska städa deras rum, tvätta deras kläder, plocka reda på alla leksaker, organisera barnens saker i huset.
 
Jag kan förmodligen fortfarande inte övertala hur krävande mitt jobb är inför mina vänner, dem kommer fortfarande inte förstå det. Men en sak är säker, jag är mogen, jag är redo för ett liv den dag jag kommer hem, jag kommer veta exakt hur det är att starta ett familjeliv den dag jag vill göra det, jag kommer veta hur man ska få allt att gå ihopa, hur man tvättar och allt annat hushållsrelaterat. För när jag kommer hem är jag vuxen på rikitgt. Livet som au pair är ett hårt jobb, det är långt ifrån så enkelt som många tror att det är. Men sen har vi dem dagar, dem stunder, som gör att trots att livet är jobbigt, man drabbas av hemlängtan osv, så lär vi oss att inse begreppet tid. Vi har ett, max två år att bo och leva här som vi gör. Vi tar vara på tiden, vi drar ut och reser så fort vi har en helt ledig helg, vi upplever nya saker varendaste dag, vi åker till NYC, San Francisco, Nashville, Boston, Washington, stater och städer över hela USA. Vi skaffar nya vänner över hela världen, skaffar en andra familj i ett annat land, vi träffar människor som föralltid kommer var en del av ens liv. Vi provar på nya kulturer, går på LCC möten, åker till platser och ställen varendaste människa vill uppleva innan man dör. Vi kör på roadtrips, går på basketboll matcher, åker och hikear.
Dem där stunderna när barnen gör ens dagar, dem där extra syskonen man får. Att dra ut med sina värdbarn och låta dem lära en sånt som man själv inte vet om Amerika. Få vara med om deras otroliga humor och godhet. Få känna att man faktiskt hör hemma långt ifrån vad man faktiskt kallar "hem".
 
Vi lever, vi sitter inte bakom skolbänken hemma i Sverige, pluggar inför ett bra jobb, så att vi sedan kan börja leva ett liv som varendaste människa i Sverige redan lever. Vi lever vårt liv. Vi har wanderlust i våra kroppar, vi strävar efter ett liv som är fyllt med upplevelser och minnen, resor och människor. Jag säger inte att det vanliga "svennelivet" är fel, för en dag kommer jag göra exakt samma sak, jag har bara valt att skjuta på det. Och det är alla dessa "bra" saker som vi au pairer gör som kommer upp på våra bloggar, som vi berättar för för våra vänner. För ingen vill väl höra hur jobbig ens dag har varit? Hur mycket man fick bråka med barnen för att ens vilja skulle gå igenom? Nej, livet som au pair är långt ifrån en dröm, men det är fantastiskt. Livet som au pair är inget jag hade velat byta mot. Vi har tuffa stunder, men vi har ljusa stunder med. Precis som alla jobb, alla människor har.  

Så får ni chansen till att resa som au pair, gör det, åk, tveka inte, ja livet kommer inte vara precis som ni har tänkt er, vissa kanske till och med väljer att åka hem för att det inte passade, men vet ni vad? Det är okej för ni provade. Ni vågade ta chansen, ni åkte, det blev problem längs med vägen och ni valde vad som kändes rätt för er. Jag önskar alla vågade ta chansen till att göra det som dem drömmer om. Vill ni bli au pair? åk. Vill ni åka till Australien och backpacka? åk. Vill ni flytta till grönland? åk. Vill ni leva svennelivet? Gör det. Vill ni flytta till japan? flytta. Gör precis vad ni vill sålänge ni lever ERT liv. Låt ingen annan säga att ni inte kan göra det - bevisa dem motsatsen. Men en sak är säker, klanka aldrig, aldrig aldrig aldrig aldrig ner på en au pairs liv. Säg aldrig att vad vi gör är enkelt. För en sak är säker, klagar du på hur enkelt vårt liv är, är det 110% säkert att du inte hade överlevt en dag i vårt liv.
 
 
 
 

Somewhere only we know.

8. Change… We don’t like it, we fear it. But we can’t stop it from coming. We either adapt to change, or we get left behind. 
It hurts to grow. Anybody who tells you it doesn’t, is lying. 
But here’s the truth: Sometimes, the more things change, the more they stay the same. And sometimes, oh, sometimes, change is good. 
Sometimes, change is… everything. 
-Meredith Grey s1 e7