Sista bussen hem.

 
 
 

Det är den där lågan som brinner som starkast precis innan den ska slockna.

Det är den där vackra stjärnan som du visade honom,

den där stjärnan som lyste klarast på himlen,

som slocknade igår.

Det är den där känslan när du springer efter sista nattbussen och missar den.

Den där killen som du gav allt till bara för att han skulle kunna kasta det i soporna.

Den där pojken som fick dig att gilla fotboll

fast alla de som känner dig på riktigt vet att du aldrig skulle göra det.

Sättet du ändras för honom, för att passa in i hans värld,

det är först då du förlorar dig själv.

Det är först då som du vet att han inte kommer ta emot dig,

för han ser inte att du faller.

Ditt hjärta i hans händer och han förstår det inte ens själv.

 

Det är en julafton utan snö.

En väntan på en kärlek som aldrig kom.

Att älska någon som inte älskar en tillbaka.

 

De där små sakerna.

De som är så små att de egentligen inte räknas.

De sakerna gör som ondast.

Den där känslan då du missar sista bussen hem.

En januari kväll.

Visste du att det snöade den där kvällen?
Små lätta flingor la sig lätt i mitt hår.
Det var inte stjärnklart, men det kändes som om det var stjärnorna som snöade ner.
Långsamt dalande ner i takt med mina tårar.

It’s just enough dark to see how you’re the light over me

 
 
 
Du kanske bär på massa  saker, jag förstår en liten del
Du fråga vem som förstört mig, jag gav dig ett ärligt svar
Jag skulle förstå om du ändrade dig och vände om
Jag vore inte ens hälften utan det jag har och gör
Och alla vet att jag var någon annan innan jag kände dig
Men du tar ut det bästa hos mig
Vi ska vara de vi vill vara hellre nu än efterråt